Jag får nog utse mig till en människa med de tusen frågorna. Det ploppar liksom upp frågor i mitt huvud, jämt! Speciellt när jag är nervös och det är lite tryckt stämning. Det är nästan som en tvångstanke. Jag börjar verkligen ställa tuentals frågor bara för att få den andra att prata. För jag tycker verkligen inte själv om att prata vi dessa tillfällen.

Eller jag tycker nog inte om att prata så mycket överhuvudtaget. I alla fall inte långa meningar. Det har jag kommit på nu efter 19 år. Under ju längre tid jag pratar ju osammanhängande blir meningarna.

En sak att ha i åtanke är att jag förmodlingen inte lyssnar ett skit på era svar utan bara försöker komma på fler frågor i mitt huvud.